Om att vara förälder till en hemmasittare
Jag insåg just att båda våra barn nu lämnat den grundskola där vi fått kämpa så mycket för att vår son med särskilda behov ska få stöd och den son som egentligen klarar sig bra ska få en vettig undervisning. Under våren hade skolan distansundervisning i princip helt utan lärarkontakt och äldste sonen arbetade själv… Fortsätt läsa Ett avslutat kapitel och några nya
Jag inser att det är fantastiskt att vi alls kom iväg, men semester med ett barn som behöver total struktur och ett som helst vill ta dagen som den kommer är ganska utmattande. Trots att jag egentligen ville stanna hemma, på grund av covid, åkte vi till lägenheten i Spanien där vi varit nästan varje… Fortsätt läsa Landar efter semestern
Efter några riktigt tröga sista veckor på terminen har sonen haft en fantastisk början på sommarlovet. Han har tagit upp kontakten med sina gamla klasskamrater och hänger ute nästan varje eftermiddag och kväll. De spelar basket och fotboll och han kommer hem glad och svettig. Inte sällan sätter han sig i soffan och tittar på… Fortsätt läsa En väldigt normal tonåring
Jag följer en av många diskussioner på Twitter om särbegåvning. Främst handlar det om irritation över föräldrar som menar att deras barn är särbegåvade och därför behöver få "mer stimulerande undervisningen". Som lärare förstår jag till viss del situationen, men som förälder till en ganska annorlunda son, som om diagnosen särbegåvad hade funnits mycket troligt… Fortsätt läsa Det här med särbegåvning
Sista veckorna som inte alls var lika strukturerade som vanligt var svåra för sonen. Att pyssla, promenera, baka och leka är inte alls hans grej, i alla fall inte i skolan. Där vill han göra "viktiga saker" som prov. Jag har full förståelse för att skolan också ska erbjuda social träning och det är verkligen… Fortsätt läsa Nu har vi sommarlov
För några veckor sedan skrev jag ett inlägg på Facebook om Nadja Yllners bok Hon kallades hemmasittare. Det är sällan jag skriver något om det svåra i vår vardag, men jag ville lyfta boken som jag tycker är väldigt bra. Några dagar efter jag publicerat inlägget fick jag ett meddelande av en bekant som jag… Fortsätt läsa Pay it forward
Det är bara ett skolår mellan mina barn och under hela uppväxten var de supertajta och gjorde allt tillsammans. När yngste sonen började bli utåtagerande och hans ångest påverkade vår vardag, blev hans äldre syskon självklart påverkad också. Ilskan fanns hos syskonet och jag tror också att det var svårt att få utlopp för frustrationen… Fortsätt läsa Om syskon
Nu när sonen har en mer stabil vardag än han haft sedan våren 2017 börjar jag landa och det är inte bara bra. Jag fylls av ångest, en förlamande trötthet och kanske mest av allt ilska och bitterhet över hur vår son behandlats och hur det påverkat hela vår familj. När frånvaron började ordentligt efter… Fortsätt läsa Att hantera bitterheten
Under nästan tre år var normaltillståndet att sonen inte gick till skolan i princip alls, utan bara i undantag. Kampen för att få iväg honom var ständig och i perioder mådde han så dåligt att vi inte ens brydde oss om att pressa honom. Eftersom skolan inte kunde möta hans behov kändes det inte rimligt… Fortsätt läsa Ett nytt normaltillstånd
Dags för en uppdatering när det nu gått några veckor på vårterminen. Senaste veckan kom sonen endast iväg en av tre dagar och direkt vaknade vår oro. Han tycker att vi oroar oss för mycket, men det är väl inte så konstigt att vi är rädda för att det ska bli en ny period av… Fortsätt läsa Lite framåt och något tillbaka
Mamma och lärare 