En liten ljusning anas ändå gällande äldste sonen. Kanske blir alla kurser inte klara och kanske blir det ingen examen, men måendet är bättre och det blir studentbal. Det värsta är egentligen när ens barn mår så dåligt att det är svårt att se något roligt i livet. Att det är svårt att gå upp och komma i väg, eller hitta någon energi alls. Visst vore det bäst och enklast om allt flöt på fram till studenten, men sådant är inte läget. Det flöt väldigt länge och kanske borde vi varit snabbare att lyfta när det började bli jobbigt och svårt. Tyvärr insåg vi för sent hur dåligt han mådde.
Varje år har jag blivande studenter som klarat hela skolgången, men som inte klarar av att knyta ihop allt i slutet av trean. Kanske handlar det om att kraven blir för stora, att det alltid gått ganska lätt tidigare och att det är svårt att hantera motgång och stress. Kanske är det också lite läskigt att skolåren snart är slut och att det är dags att själv ta ansvar för sitt liv, på riktigt. Det är inte jättekul att gå i grundskolan eller på gymnasiet, men rutinerna gör att man inte behöver ta alla beslut själv. Nu väntar en massa möjligheter, men också en tomhet. Inga planer finns för framtiden om man inte skapar dem själv.
Det här är ännu en situation som jag är ganska bra på att hantera som lärare, men som är mycket svårare att hantera som förälder. Vi har haft några sittningar med studier där jag fått lov att gå in i min lärarroll och styrt upp planering och uppgifter. Väldigt många elever får panik när skoluppgifterna är stora och svåra att överblicka. Gymnasiearbetet brukar ställa till det lite extra. Visst är ett syfte med gymnasiearbetet att eleverna ska kunna planera och genomföra ett större arbete själva, men det är väldigt svårt för många. Även som lärare kan jag ifrågasätta meningen med att lägga en kurs på 100 poäng som helt lämnas till eleverna själva. Det är dålig utbildning, för även om det finns en handledare, så har den ofta väldigt lite tid avsatt för kursen i fråga.
En knapp månad till studenten. Vi tar ett djupt andetag, är lite extra jobbiga föräldrar och försöker hålla sonens hand lagom mycket. Allt ordnar sig. Om inte nu, så senare.
Photo by Anton Sukhinov on Unsplash
Mamma och lärare 