Om att vara förälder till en hemmasittare
Nu när sonen är en sådan som går i skolan i princip varje dag, vars lägsta betyg är C, känns tiden då han knappt lämnade sitt rum så väldigt långt borta. Nu var det faktiskt väldigt länge sedan jag oroade mig över hans skolgång över huvud taget. Ibland pratar vi lite om tiden som var… Fortsätt läsa Sökandet efter svar
I varje klass jag undervisar finns elever som är borta väldigt mycket, så mycket att det påverkar deras studiesituation negativt. Inte riktigt i varje klass, men ganska ofta, finns elever som är borta så mycket att de har en problematisk frånvaro. De är så kallade hemmasittare. På gymnasienivå kan en del göras och saker görs… Fortsätt läsa Hur arbetar vi med skolnärvaro?
Halva höstterminen har gått och det mesta flyter på så bra att jag ibland behöver nypa mig i armen. Två frånvarodagar totalt på grund av dåligt mående, båda efter schemabrytande dagar som tagit mycket energi. I övrigt har endast några dagars förkylning hindrat närvaron. Jag har funderat mycket på vad som egentligen gör att skolan… Fortsätt läsa När skolan äntligen funkar
Sonen sökte tre gymnasiealternativ och kom in på alla tre, inklusive den lilla skola i stan som är riktigt svår att komma in på. Nu blev det närmaste skolan ändå och estetiska programmet. Även om jag vet att det kommer fler dippar ska jag kosta på mig att inte tänka så mycket på framtiden just… Fortsätt läsa Han kom in!
Idag är året på IM officiellt över och även om det varit ett bra år på väldigt många olika sätt, är det skönt att sonen nu får gå vidare. Att vara ett år äldre än sina klasskamrater på gymnasiet är inget konstigt, två funkar, men blir det fler år är det ofta bättre att försöka… Fortsätt läsa Skolavslutning
Jag tror att alla föräldrar oroar sig för sina barn, men vi som har barn vars väg i livet inte varit spikrak, oroar oss kanske lite extra. Som det ser ut blir sonen behörig och kan börja ett nationellt program i höst. Jag tror att han kan hamna på en plats där han kan växa,… Fortsätt läsa De sista pusselbitarna och den ständiga oron
I ett jobbsammanhang såg jag rektorn på barnens gamla grundskola och reaktionen överraskade mig. Hjärtat började slå, det blev svårt att andas och jag kände mest av allt för att fly den stora aula där vi båda befann oss. Undrar om han insett hur mycket han påverkat hela vår familj?! Jag har funderat mycket på… Fortsätt läsa En rejäl reaktion
Förra sommaren fanns de gamla kompisarna kvar, liksom det gamla lägret där sonen hade vänner som han höll kontakt med mellan tillfällena. Han var en vecka på läger och ute många kvällar med vänner. En aktiv sommar alltså. I år har kompisarna försvunnit, både de från gamla skolan och lägret. Det senare för att det… Fortsätt läsa En ensamhet som oroar
Jag inser när jag läser mina senaste inlägg att vi har en ganska jobbig period bakom oss och den är inte slut ännu. För två veckor sedan hade vi möte med skolan och det är tydligt att de vill anpassa så mycket det bara går. Under förra veckan kom sonen närmare skolan för varje dag,… Fortsätt läsa Att välja sina strider
När enda klasskamraten som sonen umgås med slutat har det varit omöjligt att få i väg honom till skolan. Redan tidigare har det varit ganska tydligt att skolan har går på är mer anpassad för elever med inlärningssvårigheter än de som, likt vår son, har lätt för att lära men behöver en lugn och strukturerad… Fortsätt läsa Ingen bra terminsstart
Mamma och lärare 