Om att vara förälder till en hemmasittare
När yngste sonen kom ner idag för att hämta mer frukostsmoothie tänkte jag på att han varit annorlunda de senaste dagarna. För första gången på länge ler han med ögonen och har till och med skämtat på ett inte bara ironiskt och lite plumpt sätt. Godnattkramarna är standard och det kan till och med bli… Fortsätt läsa En fin förändring
På Twitter där jag hänger främst i egenskap av lärare snurrar just nu diverse bilder som visar delar av en gemensam lektionsstruktur som dels kommer från Skolinspektionen, men också från chefer. Tanken är att lärare ska skapa struktur genom att alla lektioner ser likadana ut och därmed bli förutsägbara för eleverna. Det lyfts att detta… Fortsätt läsa Min syn på struktur i skolan
Det är sommarlov och ingen skola för något av barnen, vilket borde betyda att oron för skolan skulle försvinna. Tyvärr fungerar det inte så. Oron för yngste sonens skolgång finns alltid i bakhuvudet och de nätter då jag inte kan sova för att jag antingen fastnar i tankar eller drömmer om skolmöten är många. Samma… Fortsätt läsa En oro som aldrig försvinner
Idag fick vi beskedet att sonen ställs på kö för en ny utredning på BUP. Hans tidigare gjordes när han förra våren var inskriven på en korttidsvårdsavdelning där han också fick hjälp att börja hantera sin ångest. Det var också ångestdiagnoser han fick, både social ångest och GAD. Det hade också kunnat bli en autismdiagnos,… Fortsätt läsa Kan en diagnos hjälpa?
Idag slutar en son åttan och har tillbringat större delen av de senaste veckorna med att bada och hänga med kompisar. Hans betyg kom idag och de var fina. Dags att räkna ihop sina meritpoäng, sätta mål inför nästa år och börja drömma om gymnasiet. Men först ett långt, härligt och socialt sommarlov. Den andra… Fortsätt läsa Typ sommarlov
Självklart påverkas även vårt liv av den situation som råder i landet och världen just nu. För sonens del har det betytt att många av de tillfällen han skulle ha träffat någon från skolan har ställts in och i nuläget befinner han sig längre bort från undervisningen än på länge. Efter att ha kämpat sedan… Fortsätt läsa När luften går ur
Glädjen när sonen studsar ner för trappan, berättar att han inte tänker promenera med någon av oss föräldrar idag utan istället träffa en kompis, går inte att beskriva. En kompis som han visserligen träffar nästan dagligen, men då online och som han inte träffat sedan någon gång i höstas. Nu är de utomhus och har… Fortsätt läsa Och ett litet steg framåt …
De senaste veckorna har jag och maken pratat massor om vad vi ska göra för att väcka sonens skola igen. Jag kontaktade den nya rektorn vid terminsstart och bad om ett möte, samt tydligare struktur kring sonens skolgång. Sonens lärare som jag (tyvärr) inkluderade i mailet svarade kort, men från rektorn har vi inte hört… Fortsätt läsa Skillnaden på en åtgärd och en som fungerar
Mitt barn är inte unikt. Han är inte ensam om att inte gå till skolan. Precis som författarna till debattartikeln i dagens Aftonbladet skriver i sin rubrik slås elever med NPF ut i den svenska skolan. Ändå vill i princip ingen ens erkänna att det här är ett stort och utbrett problem. Skribenterna Anki Sandberg… Fortsätt läsa Det stora misslyckandet
Livet går upp ibland och ner ibland, liksom måendet. Det som gör mig orolig över sonen är att det aldrig riktigt går upp så mycket att ett mer normalt liv är möjligt. Visst mår han bra så länge han får vara på sitt rum och inte behöver gå längre än till vardagsrummet, köket eller badrummet,… Fortsätt läsa När ångesten begränsar
Mamma och lärare 