Om att vara förälder till en hemmasittare
Idag är det dags för mötet med socialtjänsten om sonens lägerverksamhet. I helgen var han på läger i den nya grupp han önskat, där han är bland de yngre, inte bland de äldre som tidigare. Den som inte känner honom kanske inte skulle märka hur glad och nöjd han var, men vi föräldrar gjorde det.… Fortsätt läsa Ont i magen
Nu när sonen har en mer stabil vardag än han haft sedan våren 2017 börjar jag landa och det är inte bara bra. Jag fylls av ångest, en förlamande trötthet och kanske mest av allt ilska och bitterhet över hur vår son behandlats och hur det påverkat hela vår familj. När frånvaron började ordentligt efter… Fortsätt läsa Att hantera bitterheten
Igår fick vi en återgivning av den utredning som sonen gjort de senaste veckorna. Vi föräldrar har fått turas om att följa med, då antalet besökare måste begränsas. Det betyder att sonen och hans pappa var på plats med ansvarig psykolog igår, medan jag fanns med på telefon. Diagnosen blev autism nivå 1 och det… Fortsätt läsa Utredningen är klar
Idag fick vi beskedet att sonen ställs på kö för en ny utredning på BUP. Hans tidigare gjordes när han förra våren var inskriven på en korttidsvårdsavdelning där han också fick hjälp att börja hantera sin ångest. Det var också ångestdiagnoser han fick, både social ångest och GAD. Det hade också kunnat bli en autismdiagnos,… Fortsätt läsa Kan en diagnos hjälpa?
Livet går upp ibland och ner ibland, liksom måendet. Det som gör mig orolig över sonen är att det aldrig riktigt går upp så mycket att ett mer normalt liv är möjligt. Visst mår han bra så länge han får vara på sitt rum och inte behöver gå längre än till vardagsrummet, köket eller badrummet,… Fortsätt läsa När ångesten begränsar
TV4 berättar idag om Benjamin 11 år, som i princip legat i sin säng i sitt rum under två år. Han lider av så svår ångest att han inte kan ta sig ut. Jag gråter framför tv:n när jag hör hans föräldrar berätta om hur svårt det är att få hjälp. Två år är en… Fortsätt läsa Att inte få hjälp
Den här hösten har inte inneburit att sonen skuttat tillbaka till skolan och det var ingenting någon av oss egentligen trodde. Förutom personer i vår närhet (läs familj och vänner) som i de flesta fall inte alls förstår och inte inser hur lång väg det är tillbaka. Förbättringarna är små, ibland nästan omärkbara, men de… Fortsätt läsa Att notera de små sakerna
Vissa dagar undrar jag hur vi någonsin ska ta oss ur det vakuum som vi befinner oss i och har befunnit oss i länge. Det är därför jag behöver uppmärksamma de små steg i rätt riktning som faktiskt finns där. Igår fick vi till exempel med sonen till ett möte med bup. Det har visserligen… Fortsätt läsa Vad gör du för lite av?
Det satt hårt inne, men till slut fick vi iväg sonen på ett möte som jag tror kan vara väldigt viktigt för framtiden. Förra veckan träffade jag och maken den nya kontakt på bup som vi nu fått. Vi kände direkt förtroende för hen och det kändes som ett bra möte. Idag träffades vi på… Fortsätt läsa Ett bra och hoppfullt möte
Under en period spelade vår son alldeles för mycket. Egentligen gällde det väl båda sönerna, men självklart är det mer problematiskt när någon spelar, men inte går till skolan. Som förälder vet du det och vår lösning blev självklart att göra allt för att ta bort datorn. Det ledde självklart till konflikter, men vi kämpade… Fortsätt läsa Datorspel och allt vad det innebär
Mamma och lärare 