Vissa dagar undrar jag hur vi någonsin ska ta oss ur det vakuum som vi befinner oss i och har befunnit oss i länge. Det är därför jag behöver uppmärksamma de små steg i rätt riktning som faktiskt finns där.
Igår fick vi till exempel med sonen till ett möte med bup. Det har visserligen hänt en gång. Då visade personen vi träffade en sandlåda och pratade med sonen som om han var ett litet barn. Han vägrade gå dit igen.
Igår träffade vi en ny person som sonen träffade för första gången förra veckan och direkt verkar ha fått förtroende för. Vi satt i samma rum och sonen berättade om sandlådan.
Det är svårt att veta hur det egentligen gick, för även om sonen är verbalt skicklig och pratar mycket kan det ibland ändå låsa sig ändå. Då tog troligen det på ytan lyckade mötet för mycket energi och gav för lite. Då är det inte värt att gå dit nästa gång. Jag hoppas och tror att det inte är fallet den här gången.
En fråga som var viktig under samtalet var ”vad gör du för lite av?”. Sonen fick berätta vad han tyckte om att göra, men också fundera över saker som han faktiskt inte gör. Att gå ut är en sådan sak. Han gillar verkligen inte värmen, men vill inte heller åka iväg och t.ex. bada. Då är det lättare att stanna på sitt rum.
Förhoppningsvis åker vi på semester på måndag. Förra sommaren gick det inte alls och vi fick ställa in resan. I år åker vi till ett välbekant ställe och det verkar som att sonen verkligen vill dit. Där kanske han faktiskt kan göra saker som har nu gör för lite av.
Photo by Raphaël Biscaldi on Unsplash
Mamma och lärare 