Efter sommarlovet anmälde sig yngste sonen till kommunens vikariepool för grundskolan och har sedan i början av höstterminen arbetat som vikarie främst på lågstadiet. Det är en sysselsättning som fungerat bra, faktiskt oväntat bra. Jag trodde nog inte att han skulle ha varken så mycket ork eller så mycket tålamod som han verkar ha. Nu är det kanske inte så konstigt att ett lärarbarn trivs som lärare, men det är ändå skönt att få uppleva hur glad han är på eftermiddagarna när han kommer hem från jobbet.
Lite extra bra verkar han vara på att hantera barn som inte riktigt passar in i normen. Här tror jag att hans egna erfarenheter är en riktig tillgång. Han har börjat sätta ord på vad det var han inte fick och vad han behövde, liksom på de strategier han använde för att komma tillbaka till skolan och lyckas. Just nu är han vikarie på den resursskola där han gick de sista tre terminerna på grundskolan och han trivs kanonbra. Eftersom hans vikariat har förlängts utgår jag ifrån att de som arbetar där tycker att han gör ett bra jobb.
Tänk vilken otrolig resa han har gjort sedan han själv var elev på samma skola. Det är faktiskt väldigt svårt att greppa.
