De första månaderna som min son var hemma från skolan hörde ingen av sig varken till honom eller till oss föräldrar. Ingen lärare, ingen från elevhälsan och inte heller rektorn. Jag tog kontakt några gånger och blev varje gång hänvisad till andra, då de inte ansåg att skolfrånvaron var ett skolproblem.
När sonen fick en ny mentor på hösten i sexan hade han varit hemma i mer än en termin och först då började vägen tillbaka på allvar. Det första vi önskade var att någon skulle ha regelbunden kontakt med honom via sms, då han behövde känna att han var saknad och en del av klassen även om han inte var där. Nu var sonen visserligen hemma hela sexan mer eller mindre, men känslan var ändå annorlunda och en så liten sak som ett sms eller två i veckan hinner alla lärare faktiskt med. Jag tycker verkligen inte att allt ansvar att få tillbaka elever med problematisk frånvaro till skolan, utan det är ett skolgemensamt ansvar som ytterst ligger på rektor. Samtidigt finns det väldigt små saker som kan ge stor effekt.
Som lärare är jag noga med att höra av mig till elever som varit borta bara några dagar. Ofta bara ett sms eller mail med en fråga om hur de mår och att jag hoppas att de kommer tillbaka snart. Min tanke är att alla behöver känna att det faktiskt märks när de inte är på plats. Att de är så betydelsefulla att någon bryr sig om hur de mår. Det är dock superviktigt att dessa meddelanden inte på något sätt värderar frånvaron eller skuldbeläggen den som inte orkar ta sig till skolan. Det ska bara handla om att visa omtanke.
För min son är det också väldigt viktigt att veta vad som händer de dagar han är i skolan. För ett par veckor sedan hade skolan missat att meddela att en lärare var sjuk och att en aktivitet som sonen sett fram emot därför var inställd inte skulle genomföras. När sonen då kom till skolan och märkte detta var sammanbrottet ett faktum. Han gick rakt ut i regnet utan jacka och började promenera hem. För några månader sedan hade detta troligen gjort att han vägrat gå tillbaka på flera veckor, men nu lyckades han faktiskt förstå att missar görs och att det trots allt går att lita på de lärare han har nu.
Om du som läser detta är lärare är kontakten med frånvarande elever via sms eller mail mitt enklaste och kanske bästa tips för att bygga upp den kontakt som behövs för att ta första steget på vägen tillbaka till skolan. Dagens sms som sonen fick gjorde att han kom iväg. Det betydde att han visste att han var välkommen och dessutom att han fick koll på vad som skulle hända. Något så litet, men samtidigt så stort.
Photo by Marjan Grabowski on Unsplash
Mamma och lärare 