Om att vara förälder till en hemmasittare
De första månaderna som min son var hemma från skolan hörde ingen av sig varken till honom eller till oss föräldrar. Ingen lärare, ingen från elevhälsan och inte heller rektorn. Jag tog kontakt några gånger och blev varje gång hänvisad till andra, då de inte ansåg att skolfrånvaron var ett skolproblem. När sonen fick en… Fortsätt läsa De viktiga sms:en
TV4 berättar idag om Benjamin 11 år, som i princip legat i sin säng i sitt rum under två år. Han lider av så svår ångest att han inte kan ta sig ut. Jag gråter framför tv:n när jag hör hans föräldrar berätta om hur svårt det är att få hjälp. Två år är en… Fortsätt läsa Att inte få hjälp
Att leva med ett barn som har många autistiska drag och dessutom en ångestproblematik som begränsar livet är annorlunda. De senaste veckorna har någon slags regelbundenhet kunnat anas i skolgången, men hur mycket kraft det krävt av vår son är det svårt att förmedla till andra. De senaste åren har en stor del av vårt… Fortsätt läsa Går det för andra att förstå?
Den här hösten har inte inneburit att sonen skuttat tillbaka till skolan och det var ingenting någon av oss egentligen trodde. Förutom personer i vår närhet (läs familj och vänner) som i de flesta fall inte alls förstår och inte inser hur lång väg det är tillbaka. Förbättringarna är små, ibland nästan omärkbara, men de… Fortsätt läsa Att notera de små sakerna
Skolan är fortfarande en enda stor ångestklump och sonen har inte varit där mer än (något otippat) på en idrottsdag sedan första veckan. Vi märker också hemma att han isolerar sig mer och verkar må sämre. Egentligen är det tydligt att det vore bättre om han aktiverade sig mer på dagarna, men konflikterna som krävs… Fortsätt läsa Att hålla i längden
Efter besöket i sin nya grupp i måndags var sonen i skolan "på riktigt" en timme idag. Jag frågade honom hur lärarna verkade och svaret blev "de ställer färre irriterande frågor än andra och frågar inte hela tiden om jag behöver ha hjälp". Ett gott betyg från en snart tonåring som helst vill jobba ifred… Fortsätt läsa En skoldag och ett gott betyg
På onsdag börjar skolan för ungarna. Hyfsat okomplicerat för en av dem, förutom att morgonen säkert kommer att vara trög. Inte lika okomplicerat med den andre. Inför skolstart har vi dock haft två lyckade möten och ett bakslag i kontakten med bup. Det senare var förhoppningsvis bara tillfälligt och nytt möte är planerat i veckan.… Fortsätt läsa Inför terminsstart
Jag försöker hinna lyssna på Sommar i P1 under semestern, men alla avsnitt hinns inte med och därför måste jag prioritera. Lisa Miskovsky stod på min kanske-lista, men efter att maken lyssnat på det hamnade det högst upp på listan. Hon talade nämligen mycket om att vara mamma till Elvira, som har autism. Självklart med… Fortsätt läsa Sommar med Lisa Miskovsky
Vissa dagar undrar jag hur vi någonsin ska ta oss ur det vakuum som vi befinner oss i och har befunnit oss i länge. Det är därför jag behöver uppmärksamma de små steg i rätt riktning som faktiskt finns där. Igår fick vi till exempel med sonen till ett möte med bup. Det har visserligen… Fortsätt läsa Vad gör du för lite av?
Det satt hårt inne, men till slut fick vi iväg sonen på ett möte som jag tror kan vara väldigt viktigt för framtiden. Förra veckan träffade jag och maken den nya kontakt på bup som vi nu fått. Vi kände direkt förtroende för hen och det kändes som ett bra möte. Idag träffades vi på… Fortsätt läsa Ett bra och hoppfullt möte
Mamma och lärare 