Om att vara förälder till en hemmasittare
För några veckor sedan skrev jag ett inlägg på Facebook om Nadja Yllners bok Hon kallades hemmasittare. Det är sällan jag skriver något om det svåra i vår vardag, men jag ville lyfta boken som jag tycker är väldigt bra. Några dagar efter jag publicerat inlägget fick jag ett meddelande av en bekant som jag… Fortsätt läsa Pay it forward
Igår var en bra dag. Jag och maken träffade sonens nya kontakt med bup som direkt gav ett så mycket bättre intryck än de tidigare. Han hade däremot lite tankar kring utredningen som han fått ta del av och menade att sonen lika väl hade kunnat få en autismdiagnos. Utredningen går ju att göra om,… Fortsätt läsa Något positivt mitt i allt
I veckan fick vi en återgivning av de tester som gjorts på sonen. Utredningen mynnade ut i två diagnoser, men kanske mest av allt en massa kunskaper om honom och hur han fungerar. Det står klart att vi har en smart unge. Han når väldigt högt på de kognitiva testerna och han är väldigt intelligent.… Fortsätt läsa Så här ser utredningen ut
Helg efter en intensiv veckan och nu är det bara en vecka kvar av sonens vistelse på bup-boendet. Efter den rejäla kraschen förra veckan när hans ångest över att skrivas ut tog överhand, har han nu landat lite. En del av mig hade gärna sett att han fått stanna ett par veckor till, men samtidigt… Fortsätt läsa En vecka kvar i bubblan
Att träffa andra familjer där ett barn eller en ungdom mår dåligt är på samma gång sorgligt och stärkande. Känslan av att inte vara ensam ger styrka, men det är så otroligt ledsamt med alla unga människor som mår dåligt av olika anledningar. Så fruktansvärt dåligt dessutom. När jag och maken varit på föräldrautbildning i… Fortsätt läsa Vi har det rätt bra ändå
Jag tror inte att jag hade fått någon diagnos i skolan om jag gått där nu. Jag var alldeles för skötsam och trots att det mesta var alldeles för enkelt tittade jag ut genom fönstret och drömde mig bort istället för att störa. Jag var en duktig flicka som hade det väldigt lätt för sig… Fortsätt läsa Det är inte logiskt
Vi har fått frågan om hur det hela började en stort antal gånger. Problemet är att vi inte riktigt vet. Det började en höst, när ett dödsfall av en nära släkting kändes som orsaken. Vårt barn gick då i fyran och det var svårt att få iväg honom till skolan under några månader. Han vägrade… Fortsätt läsa Hur det började
För den som egentligen inte vill berätta, men måste det för att må bra är en anonym blogg en möjlighet. Det är därför som jag idag skriver första inlägget i en helt ny blogg som kommer att handla om hur vårt liv förändrades rejält när vårt barn slutade gå till skolan. Den senaste tiden har… Fortsätt läsa Ett sätt att skriva av sig
Mamma och lärare 