Idag slutar en son åttan och har tillbringat större delen av de senaste veckorna med att bada och hänga med kompisar. Hans betyg kom idag och de var fina. Dags att räkna ihop sina meritpoäng, sätta mål inför nästa år och börja drömma om gymnasiet. Men först ett långt, härligt och socialt sommarlov.
Den andra sonen slutade sjuan. Han har knappt fått någon undervisning sedan i november och fick inte ett enda betyg. Enligt åtgärdsprogrammet finns det ändå ingen oro för att han inte ska nå målen i år 9. Både han och vi försöker hantera att kommunen anser att han har behov av en resursskola, men ändå inte har plats för honom. Trots allt är det skönt även för den som inte förmår att gå till skolan att få sommarlov. Under loven är det lättare att känna sig som alla andra och faktiskt träffa en kompis ibland. Det finns i alla fall en kvar.
Jag tror inte att någon som inte varit i den här situationen kan förstå hur mycket oron tär. Både jag och maken har svårt att sova och våra liv påverkas inte bara på ett synligt sätt genom att maken studerar istället för att jobba och därmed inte har någon inkomst, utan också osynligt genom en ständig gnagande stress och oro för hur det ska gå för vårt barn i framtiden. Självklart är livet som storebror till någon som har det svårt allt annat än lätt, men vi har blivit bättre på att prata om det vilket hjälper hela familjen. Jag tror också att vi alla mår bra av att slippa stressen som alla missade skoldagar faktiskt ger. Nu är det eget schema som gäller.
Photo by Adam Przeniewski on Unsplash
Mamma och lärare 