Det är sommarlov och båda barnen har lämnat grundskolan. Den yngste tar med sig fyra betyg till introduktionsprogrammen och två av dem är vi lite fundersamma över. Att han fick E i musik efter att ha läst det en termin i år åtta känns väl generöst (läs felaktigt) och det är ett ämne han hade velat läsa nästa år för att få ett högre betyg. I den bästa av världar går det att lösa med nästa års musiklärare. Det går inte att läsa om en kurs, men att göra en prövning. Fördelen med att ha ett betyg är trots allt att det ”bara” är åtta betyg att lösa nästa år.
Det andra betyget vi inte riktigt förstår är lite klurigare och med säkerhet vanligare. Betyg ska sättas utifrån de kunskaper eleven bedöms ha när betyget sätts. Det står alltså ingenting om hur många gånger eleven visat kunskaperna. Bara att de finns vid kursens slut. I ämnet matematik testas alla kunskapskrav, mer eller mindre, på de nationella proven i ämnet. Ändå ligger sonens betyg fyra steg under det betyg han fick på NP med motiveringen att läraren inte har så mycket övrigt underlag på grund av en stor frånvaro. Här tänker sonen dock att det viktigaste för honom är att få ha matte nästa år och han är redan lovad att få börja med gymnasiets första mattekurs. Läraren i engelska resonerade precis som reglerna säger att man ska, det vill säga att sätta betyg på kunskaper och inte antalet gjorda prov eller uppgifter. Så länge alla kunskapskrav når en viss nivå ska detta alltså ligga till underlag för betyget.
Vi orkade inte bråka, eller rättare sagt, sonen ville inte att vi skulle diskutera det mer. Trots detta är jag ganska besviken över att det blev ett uppenbart felaktigt betyg eftersom det kan påverka chanserna att komma in på ett gymnasium vad det lider. Samtidigt är vägen dit lång och ett betyg är ändå bättre än inget betyg alls. Det bästa är att grundskolan är över och en ny tid inleds. Även introduktionsprogrammen är gymnasiet och världen växer. Det jag verkligen hoppas är att sonen ska hitta några i sin nya klass som han kan umgås med. Sedan hans enda skolkompis slutade i julas har han varit väldigt ensam både i skolan och på fritiden. I samband med detta avslutades hans lägerverksamhet vilket gjorde att det sociala sammanhanget försvann. Efter att ha testat det nya lägret kommer sonen att vara med på det fyra dygn långa sommarlägret. Det är inte lika bra och han anser sig inte kunna vara vän privat med någon av de få deltagarna då de är för olika, men det bryter i alla fall isoleringen något. Våren har varit tuff och nu ska det bli skönt med sommarlov.
Photo by Kaizen Nguyễn on Unsplash
Mamma och lärare 