Imorgon ska sonen på besök på introduktionsprogrammen. Personal där ska intervjua honom för att, utifrån det och skolans överlämning, kunna placera honom i den grupp som passar honom bäst.
Efter att ha gjort alla delprov på NP i svenska, engelska och matte hoppas jag att det blir betyg i dessa ämnen. Det betyder att sonen under nästa år behöver ta betyg i ytterligare nio ämnen för att bli behörig till gymnasiet. Just nu känns det nästan omöjligt. Dels är det en massa ämnen, men eftersom det inte räcker att få betyg i de teoretiska ämnena för att komma in på ett högskoleförberedande program blir det ännu svårare.
Att få sonen att förstå meningen med de fyra so-ämnena är inga problem. Även no kommer att funka. Möjligen kan idrott och musik gå att motivera. I den bästa av världar kan han alltså bli behörig, men det krävs självklart att han tar sig till skolan. Som läget har varit i vår har närvaron varit sämre än på länge. Nu börjar måendet vända uppåt och förhoppningsvis håller det i sig.
Mötet imorgon är viktigt. Sammansättningen i den grupp han placeras i ännu viktigare och viktigast av allt är lärarna. Tur att jag jobbar på samma skola så att jag vet att just lärarna kommer att göra allt för att det ska bli så bra som möjlig. Ändå gnager oron i mig och så kommer det med säkerhet att vara många år till.
Photo by Anastasiya Romanova on Unsplash
Mamma och lärare 