När ett barn mår dåligt och inte riktigt klarar av vardagen påverkas självklart även resten av familjen. Många föräldrar till barn med problematisk skolfrånvaro och/eller barn som inte får rätt stöd i skolan, mår själva väldigt dåligt. Ganska länge har min stressnivå varit för hög och jag har börjat få en del ganska läskiga symptom som tyder på utmattning och hjärntrötthet. Att lärare är en av de yrkesgrupper som är mest stressade och blir sjuka av detta, gör självklart inte min situation bättre. Sedan i april har jag varit i kontakt med läkare och vi har diskuterat sjukskrivning. I våras löste det sig hyfsat eftersom mina elever hade olika projekt i sina karaktärsämnen och jag behövde därför inte undervisa heltid, trots att jag jobbade heltid, men jag fick betala för det under sommaren. I höst har jag känt mig lite mer stabil, men att vara hemma deltid med en tonårsson som aldrig hade gått till skolan om han fått välja, är ingen idealisk situation för någon med en trött hjärna.
I bakhuvudet finns en ständig oro för sonen som ibland kan motas bort, men som ändå gnager. De senaste två veckorna har han kommit i väg till skolan tre av de fyra dagar han ska gå och det efter att han och jag helt enkelt gjorde ett eget förslag på schema som han trodde sig klara. Att han hela tiden utgick från heltidsschemat gjorde att det blev ett misslyckande att inte vara i skolan hela tiden och som vanligt när han känner sig otillräcklig är det flykt som gäller. Att veta när det är skola och när det är okej att vara hemma hjälper både honom mig. Han blir lugnare av rutiner och det gäller mig också. Att ha bestämda morgonrutiner är också viktigt för oss båda. Samma väckningstid, frukost på rummet och sedan en stund för sig själv innan jag kör honom till skolan. Det funkar i alla fall nästan varje dag. Ska försöka känna att det är good enough just nu.
När jag idag träffade läkare igen och diskuterade min hälsa konstaterade vi båda att jag är mindre stresstålig än vanligt, har svårare att sortera bort ljud och intryck och att jag behöver tillåta mig själv att ta det lugnt. Att vara hemma på heltid tror däremot ingen av oss är speciellt bra och jag är glad om jag kan undvika det. Ska ”bara” lära mig att jag faktiskt kan låta andra göra saker, även om det fortfarande är så att jag gör det snabbare själv. Nu är det helg och solen skiner. Jag ska strunta i måsten och bara göra saker jag tycker om.
Photo by James Wheeler from Pexels
Mamma och lärare 