Hittills har jag skrivit mest om mitt perspektiv som förälder, men jag är ju lärare också och som lärare drabbas jag på ett annat sätt av elevers frånvaro. Det handlar inte om att jag inte förstår, för det gör jag. Inte heller om att jag inte vill eller kan anpassa min undervisning och de uppgifter eleverna får, för det gör jag också. Till slut handlar det om vad jag ser eleven göra och vad jag kan bedöma. Även om betyg inte borde styra, så gör de det.
Just nu är det slutspurt och med gymnasiets kurssystem ska alla ha slutbetyg. I ettan brukar det inte vara några större problem, då den kurs jag undervisar i är förhållandevis enkel. Troligen handlar det om att de gymnasiegemensamma kurser som eleverna läser i år 1 läses på alla program, såväl högskoleförberedande som yrkesförberedande.
Det är i tvåan det smäller till rejält och det är också ofta då som elevers frånvaro blir ett problem. Svårare kurser kräver mer av eleverna och då blir också närvaron och det jag som lärare kan se i klassrummet mycket viktigare. När jag ser elever göra uppgifter, kan följa deras process och få information om deras kunskaper såväl muntligt som skriftligt vet jag att det verkligen är elevernas kunskaper jag sedan sätter betyg på. Visst kan de arbeta hemma, men om de uppgifter som görs hemma skiljer sig markant från det eleverna kan prestera utan hjälp i skolan blir jag självklart fundersam över hur mycket hjälp eleverna får hemma.
Visst kan nerverna spela in, men ett prov eller en text som skrivs hos specialläraren kan vara ett alternativ. Jag vet att min kollega har full koll på vad som är okej att hjälpa eleverna med och jag kan lita på att det som görs hos hen går att bedöma. Problemet blir om eleven inte är i skolan alls. Hur kan jag bedöma deras kunskaper då?
Handlar det om en elev som jag redan undervisat ett tag, vars kunskaper jag har koll på, kan hemuppgifter vara okej, men inte bara. Nationella prov kan till exempel inte genomföras hemma utan lärare om jag ska kunna veta att genomförandet sker på rätt sätt. Utan uppgifter gjorda i skolan, eller på annat sätt under lärares översyn kan jag inte sätta något betyg.
Egentligen är det konstigt att det inte går att studera på distans på gymnasienivå när det går utmärkt på universitetsnivå, men nu är gymnasieskolan i det flesta fall inte organiserad så. Grundskolan är det definitivt inte.
Allt ska sys ihop de närmaste veckorna och jag är stressad över hur jag ska få ihop tillräckligt med underlag för att kunna sätta betyg på alla elever. En kort period av frånvaro, kanske på grund av psykisk ohälsa, går att komma runt, men långa perioder eller många, enstaka frånvarodagar kommer att påverka elevens resultat. Vid en sjukskrivning kan kurser förlängas, men det är inte standard att göra så. Även om jag önskar att kunna sätta minst ett E på alla elever, kommer det tyvärr inte att bli så. Jag förstår att det är knäckande för både elever och föräldrar, men det finns regler för betygssättning som inte alltid är kompatibla med för mycket frånvaro. Att sätta ett F i en kurs är lika jobbigt varje gång, men som tur är hinner de flesta elever komma igen innan det är dags att ta studenten.
Photo by Element5 Digital on Unsplash
Mamma och lärare 