Visst är det härligt att vara ledig och visst är det skönt att slippa tidiga väckningar. Många lediga dagar som dessutom innefattar sociala aktiviteter innebär dock andra utmaningar. Firanden och helgdagar är något jag sällan ser fram emot då jag vet hur mycket planering som krävs innan aktiviteten, hur mycket som kan gå fel under och hur lång återhämtning som behövs. Så mycket att det knappt är värt att försöka få iväg hela familjen eller ens att bjuda hem folk hit. För en utomstående låter det säkert märkligt och det är svårt även för närstående att förstå. Det spontana funkar ännu sämre och är i princip otänkbart.
Ledighet betyder att rutiner bryts, dygnsrytmen förändras och tyvärr innebär det också mindre sociala kontakter. Just isoleringen är kanske det som oroar mig som förälder mest, då jag vet att det påverkar måendet. Här fyller de sociala träffarna med släktingar en del, men de tar också massor. Att hitta en bra balans är inte lätt. Imorgon börjar terminen på riktigt. Idag var det tidig väckning, men skola blir det först imorgon. I alla fall hoppas jag att han kommer i väg. Även om hoppet finns vet jag att det är riktigt svårt att komma tillbaka till vardagen efter ett lov.
Mamma och lärare 