Beslutet från socialtjänsten är att sonen inte kommer att få fortsätta med den lägerverksamhet som han har just nu. Det handlar dels om att grannkommunen driver lägerverksamheten, men också om att han nu omfattas av LSS och då finns det andra insatser. Han erbjuds en annan lägerverksamhet som på pappret vänder sig till ungdomar med mycket större stödbehov än honom. Sonen har en autismdiagnos, men han är intelligent och framåt om han känner sig trygg. Att vara på läger med ungdomar som inte alls är på hans nivå känns dömt att misslyckas.
När handläggaren gjorde hembesök (tala om utsatt läge) var sonen enormt tydlig med att lägret är mycket viktigt och något han ser fram emot varje månad. Han var märkbart berörd, tog inte ögonkontakt, var nära gråten och darrade i hela kroppen. Vi har inte vågat berätta för honom om socialtjänstens beslut. Att byta läger är inget han vill och att förlora den gemenskap han blivit en del av är ett rejält bakslag.
”Jag förstår att det känns som att vi tar ifrån honom en av de få saker som fungerar”, sa den mycket unga handläggaren som nästan skämdes över att behöva meddela oss beslutet. Och ja, hon har rätt. Än så länge har överskrivningen till LSS och habiliteringen endast inneburit sämre stöd för både oss och sonen. Det är ganska sorgligt. Tydligt är att han har för små behov för att riktigt omfattas av de insatser som erbjuds av socialtjänsten och habiliteringen anser också att han är för välfungerande för att få samtalsstöd.
Nu har vi alltså en son som har svårt att ta sig till skolan och som just nu är på väg in i ännu en låg period. Det känns rätt hopplöst om jag ska vara ärlig.
Mamma och lärare 
Undrar om inte Ersta har något? Försök hitta något ideellt för honom att göra så ni inte är beroende av socialtjänsten. Bäst att du inser redan nu att ni får klara er själva utan myndighetshjälp.
GillaGillad av 1 person
Bra idé! Ska undersöka det. Problemet är att ett byte blir så stort att jag har svårt att se hur det ska gå till.
GillaGillad av 1 person