Dags för en uppdatering när det nu gått några veckor på vårterminen. Senaste veckan kom sonen endast iväg en av tre dagar och direkt vaknade vår oro. Han tycker att vi oroar oss för mycket, men det är väl inte så konstigt att vi är rädda för att det ska bli en ny period av isolering. Mycket tyder dock på att risken för det är ganska liten.
Ett är att nya skolan agerar helt annorlunda. Maken kontaktade dem i fredags efter att sonen missat sin andra dag den veckan. Vi fick direkt återkoppling och hade ett distansmöte i måndags. Sonen valde att vara med och vi bestämde att han ska träffa skolans kurator regelbundet, samt att schemat ska justeras något. Det är också tydligt att det är en bättre miljö för honom och att han vågar säga vad han behöver. Det har han aldrig vågat förut, utan då har han istället undvikit vissa lärare, vissa lektioner och vissa situationer.
Det andra är att fritiden fungerar bättre, vilket beror på ett bättre mående. I helgen var han för första gången på läger med tre andra ungdomar i samma ålder med samma diagnos. Han skulle bara stanna över lördagen första gången, men tog med sig saker så att han kunde sova över och vågade göra det. Att han ska dit igen om fyra veckor känns självklart. Efter helgen hade han till och med energi över och det är ett tecken på att han haft roligt och kunnat vara sig själv.
Nu sportlov och sedan hoppas vi på en bra nystart.
Mamma och lärare 