Skolan är inte allt, men det är en viktig del av ett barns liv. Som en av sonens kontakter på BUP ofta lyfte är det annars måste byggas en social samvaro på annat sätt. Det som tydligt märks nu när skolan den senaste tiden fungerat bättre är att mycket annat kommer ”på köpet”. Vi behöver inte tjata om saker som dusch och frukost. Gamla klasskamrater har dykt upp igen och förra veckan var de till och med och käkade pizza på den lokala pizzerian. Det har inte hänt på flera år. Idag var sonen hos frisören, något som inte heller hänt på säkert tre år. Farmor har agerat frisör och hon har gjort det bra, men i sammanhanget är ett frisörbesök något stort. Bara den som själv har ett barn som är eller varit ”hemmasittare” kan förstår hur stort.
Två veckor har gått av terminen och sonen har varit på skolan fem av sex tillfällen. I onsdags gick det inte och jag kände direkt hur min panik växte. I fredags var han dock tillbaka igen och det var en framgång. Vi tar en vecka i taget, eller egentligen en dag i taget, men både jag och maken är överens om att vi inte haft en så här harmonisk son på mer än tre år.
Mamma och lärare 