Någonting har hänt. Jag vet att det kommer bakslag, men måste dela med mig av det positiva för att kunna gå tillbaka och minnas. Vardagen är igång och vi är två som jobbar hemma och en som studerar på distans. Yngste sonen är alltså den enda som har någon annan plats att vara på under vardagarna. Han har nämligen äntligen börjat på sin nya skola efter inskolning på distans.
Under förra veckan började vi hjälpa honom att vända tillbaka dygnet, för även om det inte var fullt så illa som det varit tidigare, hade det ändå blivit senare kvällar och längre sovmorgnar. På söndagen var det nervöst, kanske ännu mer för oss föräldrar än för sonen. Klockan sattes på sju och nästan 45 minuter innan vi skulle åka var han redo att åka. Jag fick absolut inte följa med in i skolan, men läraren meddelade efteråt att det gått bra. En timmes lektion blev det första dagen och han verkade nöjd när jag hämtade honom. Han pratade till och med en del i bilen hem och småprat brukar verkligen inte vara hans grej.
Något hände redan när jullovet började och han för första gången faktiskt hade jullov ”på riktigt”. De engelska spelvännerna byttes ut mot (eller kompletterades med) tre före detta klasskamrater. I förra veckan när snön kom meddelande sonen plötsligt att han skulle dra ut och åka pulka. Det här är alltså ungen som knappt varit utanför huset under hösten och som inte träffat kompisar ute sedan i augusti. Idag duschade han och gick till närmaste klasskompisen och för en stund sedan dök han och tre kompisar upp här. Det är något som inte hänt på flera år och nu njuter jag av målbrottsröster från övervåningen.
Självklart kommer det är gå upp och ner även framöver, men lika självklart är det här en bra period och varje sådan är värd att stanna i. Ingen oro för framtiden just nu. Här och nu funkar det riktigt bra. Imorgon är det skola igen. Tre korta dagar är planerade den här veckan. En lagom början.
Photo by Stephen Andrews on Unsplash
Mamma och lärare 