Jag har tidigare skrivit om hur skolans personal borde bemöta föräldrar till barn med problematisk skolfrånvaro. Idag tänker jag istället ge några tips till föräldrar om hur de bör och inte bör kommunicera med skolans personal. Det är nämligen inte helt ovanligt att föräldrar skriver mail till lärare (och säkert annan skolpersonal) i affekt, vilket jag definitivt kan förstå (också tyvärr gjort själv) men som sällan ger de önskvärda effekterna.
Om du som förälder upplever att du och ditt (dina) barn behandlats illa av skolan är det självklart så att den känslan sitter kvar oavsett om personerna och kanske till och med själva skolan byts ut. När du får information från t.e.x en lärare är det då inte konstigt om du redan vid åsynen av mailets rubrik går igång känslomässigt. Om du då läser lite slarvigt och direkt skriver ett svar blir det sällan bra.
Idag fick jag ett sådant svar på ett mail och det känns aldrig bra. Speciellt inte när reaktionen känns orättvis. Det handlade om en elev som behöver mycket tid och som därför känner sig väldigt stressad över att allt som ska göras. Strategin har tyvärr blivit att undvika, vilket betyder frånvaro speciellt på dagar när uppgifter ska lämnas in eller när det är prov. Ett väldigt vanligt, men också väldigt dåligt sätt att hantera en jobbig situation. Dessutom är den sortens frånvaro precis det som CSN kallar skolkbeteende och det kan leda till att studiemedel dras in. Tidigare var det en frånvaro på 20% som gjorde att studiebidraget drogs, men nu handlar det inte längre om hur stor frånvaron ser ut, utan om hur frånvaromönstret ser ut.
För den här kategorin elever kan det kännas bättre om de får förlänga vissa kurser och istället för att få ett F kunna släppa allt under sommaren och ta nya tag nästa läsår. Det är också (tycker jag) alltid bättre att ta bort en kurs som eleven inte mäktar med och göra en anpassad studieplan, än att riskera den stress och oro som kursen genererar.
Det går att skriva elevers studieplaner. Vi har elever som förlänger hela gymnasietiden då de av anledningar som de inte kan råda över har missat mycket. De tar då studenten med sin klass och kommer tillbaka efter sommarlovet för att göra det sista tillsammans med dåvarande trea eller enskilt med handledning av lärare och specialpedagog. För många, faktiskt de flesta, är det bästa alternativet att läsa in kurser de saknar senare på Komvux eller Folkhögskola, men för vissa kan det kännas tryggt att komma tillbaka till samma miljö.
När jag idag mailade föräldrar om detta såg de det inte som en möjlighet, utan tolkade mailet som att jag redan nu antog att deras barn inte var bra nog för att ta studenten. En kanske naturlig reaktion när oron för barnet är stort. Att använda ett otrevligt språk och en ännu otrevligare ton är dock inte en bra väg att gå. Nu tror jag att mitt svar lugnade, men jag har inte hört något mer. Kanske kontaktade de min chef och hon hade självklart fått ta del av mailkonversationen.
Ett tips i all välmening är att läsa ett mail ordentligt. Fundera på vad som egentligen står. Vänta tills de värsta känslorna har lagt sig och först då skriva ett svar. Det kan mycket väl vara så att personen du skriver till verkligen är totalt dum i huvudet, men skriv inte det. Tänk det gärna, men håll det inom dig eller diskutera det föräldrar emellan. En annan grundläggande sak för en god relation till skolan är nämligen att inte diskutera personal som du tycker är kass inför ditt (dina) barn. Är någon olämplig ska du ta det med personens chef, men inför barn ska du försöka hålla dig positiv. Risken är annars att ditt barn får ännu svårare att vara i skolan. De hamnar då i en lojalitetsposition, där de mycket troligt kommer att ta föräldrarnas sida.
Mail är för övrigt ett kasst sätt att kommunicera och ibland kan det kortfattade formatet göra att formuleringar tolkas hårdare än de är. Det är något som både lärare och föräldrar behöver tänka på.
Photo by Jens Johnsson on Unsplash
Mamma och lärare 