Det är inte logiskt

Jag tror inte att jag hade fått någon diagnos i skolan om jag gått där nu. Jag var alldeles för skötsam och trots att det mesta var alldeles för enkelt tittade jag ut genom fönstret och drömde mig bort istället för att störa. Jag var en duktig flicka som hade det väldigt lätt för sig i skolan. Kanske lite tyst och väldigt orolig för vissa saker, men jag gjorde det som krävdes av mig och med tiden vässades både mina armbågar och min tunga.

Däremot känner jag igen min yngste sons ångestproblematik och hans perfektionism. Den som ser mitt hem eller mitt skrivbord på jobbet skulle knappast tro att jag är perfektionist, men det handlar om att organisera, strukturera och inte minst om att prestera. Jag gör ingenting lagom, utan det är minst 100% som gäller. Det betyder att jobbet tar det mesta av min kraft och många dagar räcker det gott med det sociala utbyte jag har på jobbet. När jag kommer hem vill jag vara själv.

I sämre perioder växer ångesten och jag är ganska dålig på att hantera stress. Dessutom lägger jag alldeles för mycket tid på att oroa mig för saker som jag inte kan påverka. En sådan sak är mitt ganska ologiska, men väldigt verkliga, dåliga samvete för att min son verkar ha ärvt min personlighet i mångt och mycket. Jag känner igen ångesten, som ofta känns som ilska och som ibland hotar att äta upp mig inifrån. Jag känner igen ältandet och oron för vad andra ska tycka. Jag känner igen paniken som anfaller mig i situationer som jag inte kan kontrollera.

När jag en gång försökte förklara för min man hur dåligt samvete jag har för att min son ärvt dåliga saker från mig tittade han på mig som om jag var helt dum i huvudet. ”Men det är ju ingenting du kan ha dåligt samvete för, det går ju inte att påverka” sa han och ja, han har rätt, men det här dåliga samvetet är inte logiskt. Mest av allt hade jag önskat att min son hade haft ett orubbligt självförtroende, en stark självkänsla och inte en tillstymmelse till oro eller ångest. Risken är bara att det ändå funnits något för mig att oroa mig för.

Photo by Nikhil kumar on Unsplash