”Ni kanske ska förklara för honom att det är viktigt att gå i skolan”, säger läkaren och tittar på mig. I det ögonblicket inser jag att hon inte förstått någonting. Vi har ett barn som vägrar gå till skolan och har verkligen försökt med allt. Vi har hotat, mutat, skrikit, vädjat. Vi har burit in honom i bilen, jagat honom när han sprungit iväg, suttit i bilen utanför skolan med en i panik gråtande unge som verkligen, verkligen inte vill gå dit.
Men tack för de fantastiska rådet. Vi ska självklart förklara för honom att det är viktigt att gå i skolan, för det är ingenting vi har gjort eller ens tänkt på själva.
Säger jag inte.
Istället skriker jag: ”Nu blir jag sjukt provocerad. Tror du på riktigt att vi inte gjort det.”
Som en jäkla barnunge, eller som en mamma som är i upplösning efter att ha kämpat för sitt barn i månader, snart år. Ett barn som helst vill gömma sig i sitt rum hela dagen och inte träffa någon.
Photo by Hush Naidoo on Unsplash
Mamma och lärare 